RimaShin

Heey~ >:D
Shin frågade i någon kommentar när hon (råkade nästan skriva HAN, för att jag nyss skrivit om Nowaki och Mitsuo i D WILD xD) skulle få läsa något från D WILD. Och nu ska hon, och någon annan som lyckats se detta få det! Fast bara små urklipp ur de senaste kapitlet (7) har inte hunnit skriva något mer nu när skolan börjat D':
Kapitlet är skrivet ur Mitsuos synvinkel och jag kan bara säga att jag verkligen tänker begränsa vilka som får läsa detta kapitel! [För er som anar något, kan jag bara svara så här; Ja, det är i detta kapitel det händer *nosebleed*] Tänker såklart inte lägga ut flera sidor här, men några små urklipp blir det i alla fall~ ^^'' (hoppar lite i hela kapitlet...)

//När jag slutat studera Nowaki och sett mig om i rummet insåg jag att Nowaki och jag var de ända som befann oss där.

’’Var är de andra?’’ sa jag och var lätt chockad över att alla vara vakna innan mig, inklusive Tadashi som är en riktig seg jävel på att stiga upp. Det var bara så märkligt att jag inte vaknat av att de gått upp, de som alltid brukar vara så livliga men nu, helt plötsligt hade sju personer kunnat stiga upp ljudlöst.

’’De gick’’ sa Nowaki kort och han var helt klart inne i boken han läste. Det störde mig för första gången att Nowaki inte pratade, dessutom blev jag nyfiken på vad han läste som var så intressant att han inte ens gav ett bra svar.

’’Gick de upp? Gick de och åt frukost? Gick de…’’ sa jag och försökte komma på vart de mera kunde ha gått.

’’GICK DE UTAN MIG!?’’ sa jag då jag åter fått tillbaka minnet om utflykten Kyung skulle ta med oss på. Hur kunde det vara möjligt? Jag hade varje dag vaknat tidigast av alla och nu hade de vaknat så mycket tidigare än mig att de struntat i mig helt!?

’’Mhm…’’ mumlade Nowaki och jag kastade en kudde mot honom, som dock missade, för att åtminstone få honom att kolla på mig när jag försökte prata med honom.

’’Varför väckte ingen mig!?’’ sa jag upprört men han lyfte inte huvudet ens när kudden landade bredvid honom.//

//’’Vad är det du läser som är så intressant?’’ muttrade jag från sängen där jag låg.

’’Inget speciellt… I think…’’ svarade han med en karaktärslös ton. Han svar fick mig ännu mer intresserad av vad han läste så jag vände på mig i sängen, så jag låg på mage med huvudet på fotänden. Jag lutade huvudet i mina händer och gjorde en liten grimas för att åter igen testa Nowakis reaktion över någonting annat än det han läste.

’’Huuh… ingenting säger du’’ suckade jag men kunde inte låta bli att försöka se på håll vad han läste. Boken han höll i var grön med något mönster på och min tanke var direkt, åh en liknande bok som min dagbok. Sen tog det ytterligare någon minut innan jag förstod allting.

’’Yaah!! Det där är ju min!!’’ skrek jag och fumlade ur sängen för att ta tillbaka den. Nowaki slog ihop boken precis innan jag kom fram till hans säng och han flinade sitt vanliga leende igen.

’’Tack för lånet, ser fram emot en fortsättning’’ sa han och reste sig för att sedan placera boken på mitt huvud. Jag var så arg, så arg att jag hade kunnat kasta boken efter honom med hejdade mig för att ilskan inte var den känslan jag var fyllt till största dels av. Min dagbok, som det faktiskt var, skrev jag inte i så ofta, men när jag väl skrev i den var det väldigt seriöst vilket gjorde mig så obeskrivligt generad. Boken innehöll saker jag aldrig berättat för någon och nu hade han läst allt rakt av! Där av hans fokuserade blick och frånvarande attityd!//

//’’Mitsuo… ’’ sa Nowaki åter igen nu mycket djupare, om det nu var möjligt.

’’Sluta skämta Nowaki! Shizuma kan vara hemma när som helst!’’ sa jag och lyckades få honom lite ur balans och kunde ta mig ur hans grepp. Jag såg mot honom och hans ansiktes uttryck var skrämande. Det var ursinnit, på ett tillbaka hållet sätt och jag insåg att han var väldigt irriterad.

’’Varför tar du upp henne varje gång jag visar att jag bryr mig mer om dig?!’’ sa han och hans röst ekade i mitt huvud och jag tappade lite fattningen tack vare det han sagt.

’’Du… Du är väl kär i henne… right?’’ sa jag och undvek att kolla mot honom, jag vågade inte trotsa hans blick, inte nu.

’’Huh… Måste jag säga det rakt ut för att du ska förstå… ’’ började Nowaki men han avbröt sig när han mötte min blick, min blick som var trotsig och fylld med irritation.

’’Det spelar ingen roll vad du än säger, jag kommer ändå inte förstå varför du…’’ sa jag och det sista fick han fylla i själv då jag var tvungen att hämta andan från den ilska som nu brutit ut och slukade all min energi.

’’Jag ska nog visa dig vad jag menar’’ sa han mycket lugn men hans röst var förvånansvärt stadig.//

Det får räcka~ blev ganska mycket ändå xD Man fattar nog inte så mycket mellan alla urklipp, men förhoppningsvis gick det bra att läsa ändå... Är lite svårt att skriva om en tropisk ö då det är minus 26 grader ute! = w = Me like~

//Rima

2 kommentarer:

Anonym sa...: Får jag inte läsa från ända början? ;3; du borde lägga upp din story någonstans... typ kapitel för kapitel så man får läsa, även de nose-bleed stuff ;D *vickar på ögonbrynen Onew style*
"Jag ska nog visa dig vad jag menar" WHAAAT? O___O dundunDUUN spänningen stiger
// Shin; 5 februari 2012 kl. 12:04
♥Seulrin och Jinra♥ sa...: Nix Nix~ tänker inte lägga upp den, för jag skriver som sagt den bara på skoj ^^'' det är alldeles för oseriösa saker med... He-he-he; 5 februari 2012 kl. 13:03

2 kommentarer:

Skicka en kommentar

Rima Shin

Stories

Blog Archive

JongKey fans~ ♥

We're fans of the OnTae couple♥

Blog Archive

Digidigideom Digidigideom